The Masquerade

Tandläkaren ja. Efter en sisådär fyra år har jag börjat inse att man kanske skulle dit någon gång igen kanske... så idag blev det. Det är fånigt det där hur man (jag) bara blir fegare och fegare hela tiden, typ som när jag började lämna blod var nålarna inte ett dugg äckliga men nu kan jag känna ibland att pulsen ökar lite när de plockar fram det där tjocka stiftet och kör in det i armen, och samma med tandläkaren. Fast de kör ju inte in ett stift i armen men ja... och det var väl inte så party förut heller förstås. Med folk som gräver och skrapar i käften på en alltså. Självklart var det hål i alla fall, så det blir till att laga på båda sidor. Hon hade en tid två dagar före bröllopet... nja, sa jag. Låter kanske inte helt jättekul.
Men det var ändå bra också för jag slapp bettskena som hon tyckte att jag skulle ha först, men sen visade det sig att det är en grej som jag gör i alldeles vaket tillstånd så det är bara att sluta med det så får jag nog ha kvar mina framtänder ett tag till. "Bara"... Vad sexigt det vore att ha bettskena och vara nygift. Läckert.

Det närmar sig nu. En och en halv månad kvar ungefär. Var är min klänning? Var är mina skor? Förmodligen på väg, men man kan ju inte låta bli att noja bara en liten aning. Och tänk om hår-och-smink-människan blir jättejättesjuk, vad gör man då? Händer nog inte, men som sagt. Måste noja lite... Blommorna däremot är jag inte ett dugg orolig över ;)

Då var premiärjoggen avklarad i år :) första turen ut i friska luften. Fast den är fortfarande lite för frisk för min smak... När de där riktiga hurtisarna (förutom de som är ute och springer året runt, det kan inte vara friskt!) redan har varit ute i ett par månader eller nåt, ja då sitter jag fortfarande inomhus och tycker att det är alldeles för kallt för att jogga. Men jag gillar inte att springa när man blir kall i halsen! Det är obehagligt! Näe fy. Men det var faktiskt inte så farligt idag. Och så var det ju första uterundan med min nya klocka också :) det märks verkligen skillnad när man kan hålla koll på pulsen. Annars är jag en sån som tar ut mig totalt med en gång och allt efter fem minuter är på ren viljestyrka, men inte idag inte. Trots att det var första turen. Kan ju vara så att timmarna på löpbandet märks av förstås, men jag tycker faktiskt att det brukar märkas irriterande lite hur mycket man har svettats inomhus när man väl kommer ut i skogen.

Det roliga är ju att nu när man väl har lyckats sparka ut sig själv en liten stund så känner man sig SÅÅÅ himla hurtig! och duktig! typ "åh vad skönt det är att jogga och var BRA jag är som faktiskt kommer ut och inte bara tänker det, nu ska jag jogga varje dag! jaa det ska jag, en halvtimme före frukost, varje dag!" och så hör man inte ens hur man låter. Ja, jo, tjena... eller hur bruden. Börja med den här månaden, eller varför inte veckan, och se hur många minuter det blir totalt först.

Men det är skönt att träna. Och det är bra de gånger man faktiskt kommer ut. Och man lyckas väldigt sällan med sina stora högtravande föresatser, men halvvägs kanske inte är helt värdelöst i alla fall? Fast någon gång ska jag lära mig att sätta realistiska mål. Är det orealistiskt?

Nu har Maradona hånglat med sin pokal tillräckligt länge precis i blickfånget varje gång man öppnar den här sidan...

I helgen var det verkligen kaos och kalas, omständigheterna ville oss kanske inte helt väl utan gjorde så att det var bara jag och lilltjejen hemma i stort sett hela helgen och på det förstås hennes båda kalas dagarna efter varandra. Yay. Lördag, upp 0600 och hoppa in i duschen för att sedan följa ett detaljerat tids-schema som jag gjort upp fredag kväll/natt för att hinna med två personers jobb till 1730, sen kalas (fick faktiskt förstärkning av älsklingen min som lyckades komma dit till 18, thank god) och sen städa efter det (då var vi faktiskt fyra pers, också skönt, tack för det) och sen på söndag lyxade jag till det lite och sov ända till åtta och satte mig faktiskt på förmiddagen och pausade med en kalletidning och en avocado, för att sedan inte hinna äta någon lunch utan stressa järnet fram till 1556 ungefär när svärmor anlände som första gäst. Sen försöka vara trevlig hela kvällen och sen kom älsklingen min hem igen och diskade lite och jag satte mig med ett korsord i fåtöljen, löste typ fem ord och somnade.

Men hon fick en box med alla Dr Snuggles-avsnitt av oss :D hon verkade måttligt impad, men det skiter jag i. Bara hon får av plasten på de där så... ^_^

Sitter och klickar runt, uttråkad till döds, och ramlar in på ett läsvärt inlägg om slöja. Fortsätter kika runt på samma blogg och hittar följande:

1. Gå in på Google.se (använd bildsök)
2. Sök på datumet du fyller år.
3. Ta den andra bilden du får fram på Google och ladda upp.
4. Den bilden är din framtid

måste testas! äntligen nåt att göra i en minut eller två.

...och här har vi min framtid. Måste säga att då var jag mer imponerad av syrrans. Ja kolla själv du ;)

Nu börjar det närma sig... tiden går fortare för varje vecka och en av de detaljer som jag verkligen inte har bestämt är vad jag ska göra med naglarna på själva dagen. Det finns dock fortfarande tid att klura ut, men just nu har jag skaffat mig tre små dependlack i alla fall :) Det chockrosa var förvisso läckert men kanske inte så seriöst, och idag testade jag det ljusare som jag hade tänkt mig skulle vara ett svagt skimrande beige-rosa-aktigt lack men som nu visar sig vara en ljus och kompakt vägg av pärlemor-skimmer. Nej, det blir nog ingen hit på lackhyllan... påminner om ett lack som syrran fick när hon var liten som vi båda älskade då, fast det var mer rosa, någon sorts pastellhistoria med så mycket skimmer att man kände sig som en my little pony eller en barbie eller nåt. Sött, men inte snyggt. Lite skimmer kan det väl vara på något enstaka lack men det här ser bara konstigt ut. Oh well, det passar säkert bättre på tjejerna. Vi får ha manikyr här i helgen ;) Så får jag testa det tredje som kanske också var mer av en kul grej egentligen, ett svagt guldtonat lack. Inte det värsta rymdglittret utan något mer diskret. Får se hur det artar sig...
Av de här rackarna så är jag rätt nyfiken på nummer ett till fyra i raden. Tvåan skulle ha varit alldeles för orange för mig fram till helt nyligen, men jag börjar ompröva min negativa attityd mot den där blandfärgen. Just den här är trots allt mer korall-aktig än säg tredje bakifrån som är helt gräsligt orange. Dessutom får man väldigt snyggt bruna händer av lite korall-aktiga nagelfärger.

En positiv nagelupptäckt som jag har gjort är att de växer som tusan! Jag har alltid haft problem med att om jag bryter en nagel eller två (vilket händer lite då och då eftersom de är ungefär lika tunna som mitt knappt existerande hår) och måste fila ner allihop, så tar det en evighet för dem att växa ut. Nu formligen sprutar det naglar ut fingrarna på mig. Jag är frestad att koppla ihop det med mitt dramatiskt ökade vitaminintag, från att i bästa fall ha käkat en eller ett par en-om-dagen-tabletter så gick jag på min blivandes inrådan över till mivitotal plus som är en flytande vitaminhistoria (kosttillskott är väl mer rätt egentligen för det är massa annat kul också) för dyra pengar som smakar skit i början, men man vänjer sig faktiskt och sen blir det riktigt gott nästan, och innehåller typ en miljon gånger RDI av det mesta.

Förresten så innehåller den psylliumfrö också. Eller nån sorts extrakt av psylliumfrö kanske, jag vet inte. Jag är i alla fall glad att få i mig det uppblandat med massa annat, för jag har inte världens mest positiva erfarenhet av de där rackarna. Någon gång under något av mina hälso-infall fick jag för mig att göra någon sorts "avkok" (vad heter det om man inte kokar då? kanske bara blötläggning, det var det jag gjorde i alla fall) på psylliumfrö. Det är nämligen så att precis som linfrö så inehåller de väldigt mycket fibrer och ger ifrån sig ett supposedly väldigt nyttigt slem när de får ligga i blöt ett tag. Yes, hanna lägger frön i vatten enligt anvisningarna och rör om då och då och mycket riktigt bildas ett geggigt slimigt slem runt vart och ett av fröna så att det blir som en geléig gegga i glaset. Detta ska sedan drickas, antingen som det är eller utspätt. Sagt och gjort, och det var ju bara att svepa för det smakade vidrigt. Verkligen gräsligt. Men hanna var duktig och fick i sig alltihop, och det tog bara några minuter innan jag hade värdens kramp i magen och mådde så illa att jag var tvungen att sitta på badrumsgolvet ett tag eftersom jag var övertygad om att jag skulle kräkas. sen gick det över, men jag vet inte om de var så värst nyttiga i alla fall de där slemfröna. Eller så var det så att jag fiberchockade min stackars mage kanske. Jag testade hur som helst igen några månader senare eftersom "jag kanske bara hade otur förra gången, det kanske inte ens var slemet som jag mådde dåligt av". Det var det. Eller så hade jag precis samma otur igen. Det var andra och sista gången.