spackla slipa måla pyssla dona...

Ok, jag vet att jag inte är den grundligaste alla gånger själv - långt ifrån. "Äh, det får duga!" är en skön inställning som är bra att kunna ta till from time to time. MEN den här väggen ser ju för tusan ut som om den är rollad med en ***** mönsterkavel! Skarvar och bluppar och stora färgklumpar överallt! Hjälp. Men det ska nog gå bra. Där är anledningen till den senaste tidens inaktivitet lately i alla fall - flytt och husfix. Och allmän olust förstås, man har tid med det man har lust med :p

näe, tillbaka till knölväggen och slipdammet!

tjing

"Laga mat" kan få en ny betydelse...

Svinkallt. När vi vaknade i morse var det ungefär 26 grader kallt ute, och 16 grader i axelhöjd inomhus. Det kändes med andra ord som att gå omkring på ett kylskåpsgolv... Men nu är det mycket varmare, både inne och ute och solen skiner. Jag kanske vågar mig ut en sväng trots allt. Snubblade över den här lilla texten: http://www.aktavara.org/News.aspx?r_id=14796 hade inte hört något om det där köttlimmet förut men det låter ju rätt vidrigt. Värst är att det verkar sjukt enkelt att argumentera för, fastän man egentligen fattar att det bara är skit. Som skribenten uttrycker sig: "Färs är färs och korv är korv. [...] det nya, så att säga ”kroppsegna”, sättet att skarva ihop köttbitar på, är det inte riktig meningen att vi ska vara medvetna om." jag gillar det inte. Vill man så gärna minska köttsvinnet så gör färs och korv av resterna som vanligt då, hur svårt ska det vara?


Dagens gnäll

Bluh! Visst är det fiffigt med pilen i adressfältet i explorer så att man snabbt och smidigt kan komma åt tidigare adresser, och visst är det fiffigt att det finns en tjusig liten kryssknapp som man kan klicka på för att ta bort länkar som ingen ska se, om man råkar ha porrsurfat lite eller så, men jag tycker att det är rätt så Ofiffigt att dessa råkar sitta precis under varandra! inte precis exakt kanske, men väldigt nära, tillräckligt för att jag flera dagar i rad har tagit bort adressen jag skulle gå till! hm...


Klänning på g

Egentligen tycker jag mest synd om mig själv idag - sån där ruskigt förkyld dag när huvudet konstant är någon sekund efter när man rör på sig och lederna bara säger nej medan näsan rinner och halsen gör ont. Typ. Men jag är lite glad också, för större delen av arbetet med livstycket till min nya klänning är färdigt! Det är en chansning eftersom jag kör till stor del utan mönster (och den snutt mönster jag använder är uppskalat och omgjort efter en barbieklänning, inte riktigt min kroppsform alltså :p) men förutom just livstycket är det en så hiskeligt simpel modell att det bara måste funka. Jag har två fina tyger, billiga stuvbitar från ohlssons som jag tror blir väldigt tjusiga ihop. Har haft lite trassel med tyget till livstycket eftersom det bara nätt och jämt räckte till, och om det räcker till infodringar vetesjutton... men det ger sig. Har i alla fall sytt ihop delarna såpass att den går att prova med lite nålar i ryggen och det verkar funka bra sånär som på några små detaljer som nog ska gå att ordna.

Hemmafru på allvar?

Ja då var jag väl fast i hemmafru-träsket då... men det är ganska trivsamt att gå hemma och fnula och baka och så. Dessutom så syr jag också så det så!

Världens enklaste bröd?

Det här är inte ett recept av typen "3/4 tsk av det och det och grädda i 14,5 minuter", utan väldigt ungefärligt. Vilket jag själv förmodligen skulle tycka var jobbigt om jag inte var van, men grejen är att det här är så enkelt att det inte behöver vara så himla exakt. Det blir liksom bra ändå. Just den här varianten har jag valt att jäsa över natten och grädda på morgonen, men det går förstås bra att ha kortare jästid också (med ljummet vatten och lite mer jäst går det fortare, men det får inte vara varmare än ungefär fingervarmt för då kan jästsvamparna dö och brödet blir väldigt kompakt och konstigt).

Ta lite jäst och smula ner i en bunke (gärna av större modell), ungefär en fjärdedels paket funkar bra (men ännu mindre går också). Strö över lite salt och lös upp jästen med lite kallt vatten. Häll på mer vatten så att det blir någonstans mellan en halv och en hel liter. Blanda i massa vetemjöl, tills det blir något mellanting mellan smet och deg - det är helt ok om den är för lös för att knåda. Smörj en långpanna och häll ut smet-degen däri. Ställ plåten tex i en kall ugn eller någon annan stans där den kan stå och jäsa över natten (det är lite svårt att täcka den med en handduk eftersom degen är så smetig, jag brukar lägga handdukar på ugnsgallret och sätta lite ovanför, men det är nog ingen panik att ha den otäckt heller). På morgonen tar du bara ut gallret med handdukarna (om du hade några), stänger ugnsluckan (eller ställer in brödet i ugnen om du jäste det någon annans stans), drar upp värmen till 150 grader ungefär (den lägre värmen är bra när man gräddar så stora bröd, så att de hinner bli genomgräddade innan de bränns på ytan, till mindre bröd kan man ha högre värme) och kör tills det ser bra ut, kan ta ungefär 45 minuter beroende på ugn och värme. När det verkar klart tar du ut brödet och vänder upp det på gallret där det kan ligga och svalna lite, kanske under en handduk, tills det går att skära i lagom stora rutor. Klart! Svamlig text, men så enkelt "recept".

Hemmafru?

Ja tänk... den där gamla tentan ur vägen och godkänd, den där C-uppsatsen skriven och snart opponerad på, opponering på annans uppsats avklarad. Ett godkänt betyg på uppsats och opponering nu och lite psykologisk testning bara så är det inte långt kvar tills jag ansluter mig till den den lite finare sortens dagdrivare: arbetslösa akademiker. Tänka sig.

Pink glove dance



Den var lite mysig på något sätt. Försök göra en sån här grej på ett svenskt sjukhus... det kanske skulle gå, men jag tror knappt det.

Changes

Nu händer det grejer... flytta köpa hus sälja hus skaffa jobb plugga klart prata med banken prata med AF prata med FK köpa julklappar (nä det är ju klart) klappa julklappar köpa julklapp (det var visst en kvar shit) köpa kläder som är hela och passar laga sill baka knäck leva utan saker fram till april byta till vinterdäck osv osv osv...

wow, nu händer det verkligen grejer. oshit, det här ingefärateet var jättestarkt! jag orkar inte med så mycket mer än bara svamla just nu. alla våra saker är undanstuvade i friggeboden så att det ska se vettigt ut här på visningarna, vilket har lett till att det faktiskt ekar i vardagsrummet. och att den enda förvaringen vi har på fyra pers är fyra garderober typ. och en stor byrå med lakan och handdukar och skit. men det är fint i alla fall.

jag hängde upp en julstjärna idag. det blir nog så mycket julpynt jag gör i år. jag kan överpynta nästa år istället, i stora huset om allt går som det ska. fast det blir ju gran också förstås, annars blir man väl lynchad. däremot är pyntet totalt oåtkomligt, så det blir nog hemsnickeri i år. trycka fast foliebollar med gammalt tuggummi eller nåt...

God Jul!

För rätt stämning: http://open.spotify.com/track/19covwjJtfYZFQsqdWlbcM

28 oktober... det går fort utför den här tiden på året. Åtminstone för undertecknad. Julklappsinköpen är förstås igång sedan länge, om än långt ifrån klara så åtminstone mentalt påbörjade och delvis inköpta (låter crazy men hur hur hur ska man få in alla julklappar på en enda lön!? det är inte tokigt, det är praktiskt. toket kommer sen...). I måndags däremot, datum 26 oktober när jag strosade ut från gallerian i eftermiddagsmörkret började jag på allvar fundera på NKs julskyltning och hur roligt det var att titta på den med barnen i vintras, om man kanske skulle göra en grej av det i år. Åka in och göra något mysigt och titta när de släpper ner gardinerna där... jag har förstås tänkt på den tidigare i år, men bara flyktigt då. Jultoka. Jag kan inte hjälpa det, jag börjar obönhörligt få en smygande julstämning runt slutet på oktober. Från adventsplaner och luciatänk gick det raskt till julsånger, förra veckan var jag nära att sätta på min real group-skiva men jag lät bli, däremot råkade jag börja sjunga jul och luciasånger igår.  Inte riktigt lika illa när man sjunger själv, men nu sitter jag här... med Sinatras Smörigaste. Men det var strängt taget inte mitt fel, det var någon annan jultok som hade slängt upp den på förstasidan på spotify så då måste det ju vara ok :p Glögg... det vore fint. När jag sitter här och fryser vid datorn med ingen utsyn så känns det nästan som om det vore massa snö och fint ute :)

Det roliga är att jag längtar egentligen inte alls till julafton. Som nygift med nyskilda föräldrar är det ju givet att det blir en del förändringar... men det är bara en dag. Det är allt runtomkring som är jul. Jag tror inte att någon skulle tro mig om jag försökte förklara att jag egentligen inte är något vidare julfan. Jag älskar carols (och jag höll på tal om det på att explodera av lycka när jag såg att a christmas carol är uppe igen!!! http://www.christmascarol.se/), glögg, mys, vinter, och massa annat som liksom hör ihop med julen. Men jag tål egentligen inte den här julaftonshysterin, och jag har sedan flera år helt inte alls förstått poängen med att fylla huset med tomtar... Ok, jag kan nog inte säga att jag inte gillar julen för det gör jag. Men Jag vet inte. Skit samma, let it snow let it snow let it snow!

http://open.spotify.com/track/67rrZhaYk3agN2QL87ESC2

Grattis, du är inte död!

Är det inte lite knepigt med födelsedagar? "Grattis, ett år har gått och du lever fortfarande!"... eller? "Man får gratulera, just precis idag har du funnits i 34 år!"... jaha? Vad är det egentligen som firas? Borde man inte gratulera mamman och pappan istället? Ok för bröllopsdagar till exempel, så som världen ser ut idag är väl varje år man håller ihop en bedrift och det är väl inget konstigt att man vill fira att man fortfarande hänger ihop och har det bra med varandra. Skål, det firar vi. Men födelsedagar? Är det inte nästan lite deprimerande att fira att man fortfarande lever? För det är ju ungefär det man firar... och sen så ska man vara kung över hela världen när man fyller år, åtminstone när man är liten (åtminstone när jag var liten och jag tror inte precis att det har minskat i intensitet nu när många tar sig mindre och mindre tid att bry sig om barnen de där andra dagarna på året) och får inte göra något tråkigt och får bossa med folk och ska ha massa saker och uppmärksamhet och "det är ju faktiskt min födelsedag!" funkar på allt. Är det verkligen sunt? egentligen? Men visst vill man skämma bort sina barn. Och visst är jag likadan själv.

Bröllopsbilder...

Jag har noga tappat alla fyra av mina läsare nu... men lika glad för det är jag, eller nåt. Äntligen fått småbilderna från bröllopsplåtningen. Många turer framotibaka blev det. Mest mitt fel, men hey. Nu kanske vi äntligen kan välja vilka vi ska pappra och få iväg ett tackkort... om gästerna fortfarande kommer ihåg att de har varit på bröllopet, shit vad vi är sega. Här är en av bilderna i alla fall, det blev en uteplåtning som vi ville. Med vatten också, yay ^_^


Själviskt?

Nu kanske jag är inne på känsligt område, jag vet inte... men då och då blir jag illa berörd av något, sådär så att det verkligen sätter sig, och idag var det ett sånt tillfälle. Världskatastrofer och krig och såna grejer går mig ofta förbi, är det något som fastnar så är det för det mesta något till synes litet. Sånt som man missar om man har lite för bråttom. Som en ensam tant på en vårdcentral. Som hör dåligt, ser dåligt, knappt kan gå själv och är aldeles ensam sedan maken dött efter dryga 60 års äktenskap. Ensam därför att maken inte kunde få barn och inte ville adoptera eftersom det skulle vara hans egna ungar eller inga alls. Ett sånt levnadsöde gör mig ledsen. Nu ska man väl inte spekulera, men det gör jag ändå. Säkert var han äldre än hon, och det är ju nästan alltid gumman som blir kvar. Är det inte väldigt tjurskalligt att inte vilja adoptera för att det inte är ens egna barn? Det blir ju det! Tar man en riktig nyföding så kan det ju knappast bli mer eget, och såvida ungen inte hade riktiga psykfall till föräldrar så kan det väl inte spela stor roll vilken uppsättning gener och anlag som finns där inne? Nej, han var kanske rar och go och en jättebra make på många sätt, jag hoppas det i alla fall, men såna fasoner ger jag inte mycket för. Stackars tant...


Long time...

"Du är lika fin i håret som den andra jäntan!" utbrister den gamla damen strax innan hon vänder sig åt fel håll, känner lite på patienttelefonen som hänger på väggen, tar sedan lite på själva väggen och ropar till sin man "här är det!" varpå han letar reda på hennes arm, vänder henne åt rätt håll och de knatar ut, arm i arm på väg till taxin. Kvar sitter jag och undrar varför jag känner mig glad av komplimangen när jag vet att hon är så gott som helt blind. Men på något sätt så räknas den ändå. Kanske för att jag inte kan tänka mig att hon skulle ljuga bara sådär, det måste ju vara så att hon verkligen tycker att jag är fin i håret som, visserligen för dagen nytvättat, hänger rakt ner och behöver toppas... men det är klart, såna detaljer ser ju inte hon. Men något ser hon väl. För hon är ju inte helt blind. Tor jag i alla fall. Det värmde lite i alla fall.

Det har hänt en del sen sist. Lilla hanna har blitt gift och är fru med ringX2 på fingret, bröllopsresan på mallis var mysig och härlig och Julia (dvs min bild ;) vann (!!!) modelltävlingen för Hööks-katalogen, så snart åker hon och en vuxen iväg på plåtning för vårkatalogen 2010. Spännande.

Träliga saker händer också förstås, igår hade några små ligister försökt sno min bil men det måste varit ena riktiga amatörer för de verkade bara ha lyckats paja låset och lite plasthöljen. Tillräckligt för att göra en lätt förbannad förstås, och eländet var rätt meckigt att köra med men tydligen var det inget värre än att min man (^_^) kunde fixa. My handyman ;)



Bilden är en av mina egna favoriter, en bunt gamla tulpaner som var utslängda, regnade på och lite trasiga. Gammalt och visset men ändå vackert. Snyggt hur ett kronblad eller två har ramlat av så att man ser in i blomman.

Blivande modell?

Sånt där som man liksom inte tror händer. Bara andra hela tiden, men det är så osannolikt så det händer nog inte dem heller egentligen... vilka är de där som det händer egentligen? Finns de på riktigt? Jag vet att jag har tänkt ungefär så många gånger när jag skickat in någonting till en tävling, de där som man deltar (eller deltog kanske) i gång på gång utan att riktigt veta varför. Men nu hände det. Fortfarande inte mig förstås, inte egentligen i alla fall, fast jag kan ändå inte låta bli att känna det lite så. "min" Julia blev utvald som en av tio finalister i pollux/hööks modelltävling :) klart man blir lite stolt fastän det inte är min unge från början. och även om jag inte tävlar om något pris så känns det ändå som att jag är med lite eftersom det var min bild som gick vidare ;)



tyvärr tror jag att de har släng på någon autojustering för den har blivit alldeles blå på hööks hemsida... vilket grämer mig lite. men då får jag påminna mig själv om att det inte är jag som tävlar utan faktiskt Julia :)

http://www.hooks.se/ går ni in och röstar på nu förstås :) eller för att komma direkt till tävlingen:
http://www.hooks.se/assets/contentpages/xtraTavlingPollux.aspx och så är hon tjej nummer nio min pingla :)

Om

Min profilbild

Jo

RSS 2.0