The Masquerade

Det har varit ett himla liv den senaste tiden tycker jag. Om de religiösa friskolorna, eller skolor med konfessionell profil som jag har lärt mig att det heter. Ungefär. Jag tycker hur som helst att det har varit ett himla liv, som sagt. Kanske mest för att jag är med i en församling som har en viss anknytning till just en sådan friskola, det diskuteras ju mer när man själv är berörd. Jag har inte gått i skolan höll jag på att säga, men det har jag visst, jag har inte gått i någon form av religiös (grund-)skola. Jag har inte heller några barn i sagda skola eller jobbat där.
Jag har lite svårt att tycka det ena eller andra i just frågan om de religiösa friskolornas varande eller inte. Jag tror nämligen inte att det är just skolorna som är själva "problemet". Då är jag nog mer inne på det som Bosse Nyberg sa igår i en intervju i SR, om någon sorts allmän fientlighet mot religion. Jag tänker inte citera mer exakt än så för jag minns inte hur han formulerade sig. Men det var bra sagt, lyssna på den.

Hur som helst, så läste jag en kort insändare i DN i morse. Det var någon som var emot den här typen av skolor som kom med argumentet att barnen, när de har blivit vuxna ska ha möjligheten att själva fatta ett moget beslut (om vilken religion de vill tillhöra eller vad exakt skribenten nu tyckte att de i vuxen ålder skulle fatta ett moget beslut om). Just nu är det väl tur för mig att det inte är så många som läser den här bloggen för då skulle jag väl bli tvungen att gå under jorden, men jag tycker inte att det där är ett hållbart argument. Är jag då för indoktrinering och hjärntvätt? Är jag ytterligare en sån där konservativ knäppis som tycker att man ska banka in de tio budorden och alla apostlarnas namn i ungarna medan de är små och formbara och fortfarande går att sätta lite skräck i? Nej verkligen inte. En konservativ knäppis kan jag väl vara i vissa frågor, men inte i den här. När det gäller barnen har man inte råd att vara en knäppis, de är liksom för värdefulla för det.

Det jag tycker är så dumt med det här argumentet, att man inte på något sätt ska påverka barnen när de är just barn utan att de själva när de är kapabla till det ska fatta ett eget moget beslut, om vad som helst, är att det är en fin tanke som är helt ogenomförbar. Hur, mammor och pappor, hur hade ni tänkt ge era barn en neutral uppfostran? Visa mig det barn som fyller arton och sätter sig ner och väger för- och nackdelar med t.ex. olika religioner mot varandra och bestämmer sig för någon eller ingen av dem, och visa mig sedan barnets föräldrar.
Ett uppenbart fel i hela resonemanget är att människor inte är rakt igenom och obestridligt rationella. Vadå, menar hon att folk inte vet sitt eget bästa? Kanske. I vissa fall ja. (Därmed inte sagt att jag sitter inne med någon absolut sanning, jag är också människa.)
Ett annat fel är att barn är så extremt formbara och öppna för intryck och all möjlig påverkan. Det jag säger är inte att det vore synd att inte forma dem när det är så lätt, utan att vi inte på något sätt kan låta bli att forma och påverka dem.

Om vi kommer tillbaks till själva skolfrågan, så tyckte skribenten att man inte skulle ha några religiösa inslag alls i skolan för att barnen inte skulle påverkas att bilda någon särskilt uppfattning för eller emot någon religion över huvut taget utan fatta ett moget beslut i vuxen ålder. Det skolorna idag lär ut och förmedlar är att religion är påhitt och i bästa fall en uppsättning schyssta moraliska riktlinjer. Är det att inte påverka barnen? Vilken ställning tar de flesta barnen efter tolv år omgivna av den inställningen? Det fula med underliggande budskap är att man för det mesta inte ens kan konfrontera dem. När jag gick på gymnasiet så hade vi vid ett tillfälle en vikarie i svenska som nog inte var särskilt religiös. Vi läste olika skapelseberättelser och däribland bibelns, varpå hon med ett tonfall som verkade vara en blandning mellan roat och lite hånfullt frågar "det är väl ingen som tror på det här här va?" Några log, ingen sa något. Jag blev ganska arg, men sa ingenting. Jag tror inte att jorden skapades på sju dagar, det är inte det som är grejen här, men med den attityden till religion i skolan, hur många kommer ens behöva fatta ett "moget beslut i vuxen ålder"? Det är redan fattat åt dem. Religion är en saga. Tro på den om du vill. Är det neutralt?