Osäkerheten om framtiden, ibland
Ibland känns det spännande att inte veta var livet ska ta väg med en. Att inte ha någon aning om hur tillvaron kommer att se ut om ett år eller några månader. Ibland känns det spännande att bara gå upp på morgonen, fylld av förväntan på livet och den närmast förestående framtiden. Det kan kännas bra att drömma och längta efter det man inte har och det kan vara så rogivande och samtidigt alldeles hisnande att gå utan mål mitt i stressen på Stockholms gator.
Ibland fylls det tomrum som är osäkerheten med spänd förväntan, och kanske till och med glädje - man blir både upprymd och alldeles lugn. Särskilt om man tror att det finns en Gud som har den koll som jag omöjligt kan ha själv. Då kan framtiden, både den som är långt bort och den som är helt omedelbart förestående, då kan den vara precis hur spännande och häftig som helst. Trots att man inte vet ett dugg om den.
Men ibland är man bara rädd.
Ibland fylls det tomrum som är osäkerheten med spänd förväntan, och kanske till och med glädje - man blir både upprymd och alldeles lugn. Särskilt om man tror att det finns en Gud som har den koll som jag omöjligt kan ha själv. Då kan framtiden, både den som är långt bort och den som är helt omedelbart förestående, då kan den vara precis hur spännande och häftig som helst. Trots att man inte vet ett dugg om den.
Men ibland är man bara rädd.
Kommentarer
Trackback
