The Masquerade

Sniglarna har ätit två av mina solrosor.

Jag såg en liten fröpåse med en bild av en fantastiskt vacker vinröd solros på. Alldeles för häftigt för att motstå, men det gjorde jag. Senare såg jag den igen och då var det kört. Det var egentligen i senaste laget för att plantera fröna, men jag gjorde ett försök. Sex frön, i form av två trianglar. Alla sex kom upp på några dagar bara. Nu har det gått nästan två veckor och de är ungefär en decimeter höga, den mest utvecklade har två bladpar och de är mörkröda i kanterna. Otroligt vackert, och väldigt hänförande att se hur saker växer. Det är så otroligt på något sätt. Växtkraften är verkligen imponerande. Men sniglarna har ätit två av skotten. Bara bladen, stjälkarna ligger kvar som små lik och ser slappa och sorgliga ut. Men det är fyra kvar, och nu är det snigel-effekt i hela rabatten så det så. De fyra ska minsan klara sig och bli höga och röda och vackra.

Sniglarna hade ätit på mammas blommor också. Vi har en liten bod på tomten där vi förvarar massa saker, bland annat trädgårdsredskap och de där små blåa plupparna som sniglarna gillar att äta fast de dör av. Mamma sa att jag skulle lägga ut snigelmaten i rabatten så att vi får ha våra blommor i fred. Var finns den då? undrade jag. I boden, svarade hon. Men är det inte väldigt långt dit? fnissade jag förtjust. Det är det värt, svarade hon och log.

Vissa skämt blir liksom aldrig tråkiga.