The Masquerade

Nu regnar det minsan. Eller har gjort, det gjorde i morse. I morse ja, när jag var på väg till tåget strax efter sex. Jag går där helt oskyldigt med paraplyt i vädret, och så ser jag hur en kille i vit keps som går på en tvärgata till den jag går på verkar kolla på mig, han saktar av och mer eller mindre stannar, med huvudet alltjämt vridet åt mitt håll. Han tittar på mig ett bra tag, går långsamt vidare och hamnar utanför mitt synfält (bakom ett äppelträd eller liknande) och sen efter någon sekund så backar människan tillbaka! Jag har fortsatt gå hela tiden och har dessutom lite bråttom, men nu står han alltså helt still och verkar vänta på mig nästan. Och det gjorde han också, för det var Simon som bor fem minuter ifrån mig som skulle med samma tåg. Men det finns liksom inte i min världsbild att man träffar på folk som man känner när man är ute och spatserar klockan sex på morgonen. Fast det är klart, om folket i fråga jobbar som hantverkare så är det väl inte helt otänkbart.

Och man får växla hur som helst mellan olika tempusformer. Om jag säger det.