The Masquerade

Det är fullkomligt livsfarligt att skriva något så här trött, jag vet. Men jag måste hålla mig vaken på något sätt. Några minuter över två var det sagt, då kommer det en bil och hämtar upp mig och mina prylar och fortsätter vidare mot Nynäshamn. Därifrån åker vi båt som går någon gång vid femsnåret tror jag. Uscha. Framme på Gotland på morgonen någon gång, nio kanske. Blä, så trött att jag mår illa redan. Jag har sytt hela dagen men förutom den bruna överklänningen (som troligen ska utannonseras och säljas) så är allt klart. Faktiskt. Och fint blev det också, jag är riktigt imponerad av mig själv. Av nedpackade kläder är följande egenhändigt sydda:

♦Ett stycke ljus (typ beige) underklänning, lång, figurnära modell med snörning i ryggen och hellånga raka/smala ärmar. Linnetyg, tunnt. Mycket smickrande passform och väldigt skön.
♦En mantel i mörkt blå vadmal, den tunnare sorten men ändå rysligt tung, men liten ståkrage (det ordet är så festligt!) under vilken ett snyggt spänne i tenn (inte hemgjort) är fästat. Ser väldigt proffsigt gjord ut faktiskt.
♦Överklänning i någon sorts mellanblå-med-lite-grått-i (dalablå?), också linne som underklänningen men lite grövre (grymt varmt med båda, för att inte tala om med mantel också!). Ärmlös, djupt V-ringad, kilar i kjolen fram och bak, figurnära liv och mycket vidd i kjolen som slutar ungefär mellan knäna och fötterna. Snygg ovanpå underklänningen men som sagt infernaliskt varmt. Får bli till kalla kvällar.

Och så är det förstås den omtalade Klänningen, den ljusblå, långärmade skapelsen som hela världen fortfarande väntar på att få se på bild. Min plan är att jag ska ta med alla kläder till studion och tvinga min fader fotografen att fixa. Nu låter det som att det kom en bil. Farväl!