The Masquerade

Hur gör man för att inte ta över hela planeringen av allting runt sitt bröllop själv? När man liksom "vet" att allt blir bäst om man fixar det själv, får panik av att vänta någon dag extra på att någon annan ska ta tag i någonting, tycker att det är lite kul att fixa och greja och kanske på något skumt plan vill vara lite snäll också... men det är ju inte mitt bröllop, det är ju vårt bröllop. Jag är visserligen inte den bruden som smäller sin man på fingrarna om han försöker ha en åsikt om sina egna kläder, men på något vis smyger jag in och tar över allt ändå. Suck. Måste alla bli sina mammor? Jag vill inte vara min mamma, jag vill vara de bra sakerna från mamma och de bra sakerna från pappa och så vill jag baka ihop dem med några egna påhitt och bli en ännu bättre hanna-halva. Det vore bra. Lite så kanske det är förstås, men jag tror nog att jag råkade få med mig en bunt korkade egenskaper också. Kanske till och med hittade på en och annan själv. Skit också. Varför kan man inte få vara perfekt för? Bluh.

Förresten har jag tröttnat lite på all den här planeringen nu. Det ska vara mat och det ska vara tårtor och det ska vara klänningar och blommor till höger och vänster, som om det spelade någon roll egentligen. Det är ju inte kläderna som ska gifta sig med varandra. Ändå är det så himla viktigt, och jag är lite bitter på mig själv för att jag egentligen tycker det också. Inte lika mycket som många andra iofs tror jag, men fortfarande mer än en hel del ytterligare andra är jag rädd för. Jag bryr mig inte tillräckligt lite om det för att säga screw it! i alla fall och ta ett pissenkelt bröllop som knappt kräver varken pengar eller planering. För det går, det är klart att det gör. Men ett bröllop är så hypat att jag är rädd att jag kommer ångra mig efteråt om vi gör så. Egentligen var det ju aldrig ett alternativ, men i alla fall jag hade nog trott att det skulle bli mindre och enklare än såhär. Det var nog antalet gäster som gjorde att det smög iväg och helt plötsligt var större än vi hade fattat från början.

Det vore så oändligt skönt att bara sluta tänka på allt det här nu, och låta någon ta hand om allt som är kvar så kan vi bara betala det som behövs sen på något sätt. Det vore skönt.

Jag älskar dig älskling ♥ hihi jag hade inte kunnat göra det där hjärtat utan dig ;) jag gör några till bara för att jag kan

Japp, nu börjar Stressen sätta in på allvar känns det som. Typ "det är snart bara två månader kvar och vi har fortfarande inte en aning om det och det och det och vi har fortfarande inte gjort det och det och vi måsta prata med den och den och hur ska vi göra med det vem ska göra det" och bla och bla och bla och stress... jag har en obehaglig känsla av att två månader går extremt fort. Nu ska inbjudningskorten gå iväg strax också, och då blir det så final på något sätt. Inte att det inte skulle blivit av, men innan folk är oficiellt inbjudna så kan man fortfarande ändra på massa små saker, några stora också. Men när informationen är tryckt på korten och de är skickade så är det svårt att ändra sig.

På tal om inbjudningskort så ställdes jag framför den fånigaste frågan hittills häromdagen tror jag, hur gör man med frimärken? Man vill ju inte att de ska fucka upp de fina stämplade linnepressade kuverten, ska man då jaga runt och välja ut frimärken till råga på allt? Det känns ju bara för löjligt. Men jag åker bara  inte ut till eskilstuna, linköping, norrköping och alingsås för att slippa frimärken. Vilket förstås vore det snyggaste. Men nej bara nej. Undrar om det finns folk som gör så... nu ska jag skriva ut massa kuvert och se om skrivaren blev ordentligt rengjord igår.

tjing

ps. hihi det finns verkligen en frimärksväljare på postens hemsida! lysande ^_^

Nu är hindersprövning och namn-papper skrivna och kuverterade och står på köksfläkten i väntan på att postas. Det är alltså snart klart att jag slutar vara en Flank om två och en halv månad ungefär. Klart jag kommer sakna det lite, men mest är det kul och spännande.

Om man smälter fünf kreuter-halstabletter i hett vatten (halstablettste!) så börjar det med att alla fastnar stenhårt i muggen eller på skeden. Röra runt dem? Jo, trodde du ja... man får liksom vispa runt vattnet ovanför de där kladdiga iglarna till halstabletter som ligger och trycker i botten. Men sen när de har börjat smälta lite händer nåt kul, de blir liksom trådiga som smält socker när man drar upp skeden med lite halstablettskladd på. Det är bara det att de verkar bara vilja vara smälta och mjuka i det varma vattnet, för så fort den där tunna tunna halstablettstråden kommer upp i luften så stelnar den. Pronto. Med en gång. Det är säkert skillnad från en millimeter till nästa. Vilket i alla fall resulterade i att jag utan svårigheter kunde vända på skeden så att det uppåt från den sträckte sig en två-tre decimeter lång sytrådstunn vajande halstablettstråd. Rätt upp i luften ^_^

Jag har blivit så fascinerad av min egen puls. Inte för att den är särskilt anmärkningsvärd åt något håll det är jag ganska säker på, utan bara för att det är så kul. Eller intressant. Eller vad det nu är, jag vet faktiskt inte riktigt varför men jag har verkligen fastnat för det här med puls och grejer. Så tack för klockan sis ;) Jag ska försöka komma ut när snön är borta tror jag, tills dess håller jag mig på gymet. Som för övrigt var stängt idag när jag kom dit och tänkte svettas ett par timmar. Bluh... jag tänkte när jag gick mot dörren (som jag har gjort typ varje gång de senaste veckorna) att jag egentligen inte har någon aning om deras öppettider (förutom när jag kommer hemifrån men det är inte så ofta) och att det har varit ett himla flyt att jag faktiskt inte en gång har kommit dit och tänkt träna när de har stängt. Vilket det förstås var den här gången. Inte direkt så att jag kunde vänta heller, vad skulle jag göra i två timmar? Sitta i bilen och lyssna på musik? Ja ja, det var dömt att hända någon gång. Nu kanske jag lär mig att kolla tiderna...

Jag har köpt rosenrot idag, har funderat på det rätt länge nu men idag bestämde jag mig för att faktiskt testa. Två hundra ungefär för 80 kapslar. Shit. Och så fiskfett och vitaminer... Jag skulle nog bli rädd om jag såg hur mycket vi har lagt ut på vitaminer och prylar den senaste tiden. Eller bara negativt o-överaskad.

Statistiklaben är inlämnad och klar nu i alla fall, bara att hoppas på att den går igenom, men slappna av kan man inte för samma dag lades hemtentan upp och på lördag är det salstenta. Alltsammans på en 7,5p-kurs, är det verkligen klokt? Men what can you do... jag ska i alla fall gå och se hur min puls påverkas av att spela burnout revenge, det kanske bästa bilspelet för ps2 ever ^_^ Det är ett bra sätt att få hemtentan gjord...

Jag fick precis frågan i fikarummet om jag skulle ha någon möhippa, och det kunde jag inte riktigt svara på... jag har faktiskt ingen aning. Det enda jag har hört tidigare i ämnet är att bruden helt oförhappandes luras/rövas iväg på nåt rackartyg någon gång innan bröllopet, gärna då i samförstånd med brudgummen som typ har varit insider och hjälpt till att snoka i adressböcker och kalendrar innan. Jag har hört om både roliga grejer och jobbgt pinsamma som man undrar hur någon alls kan se någon humor i. Nu har jag även förstått att det är tärnorna som är ansvariga för sagda rackartyg, vilket rätar ut ett och annat frågetecken. För mig i alla fall, jag har nämligen aldrig riktigt fattat hur det egentligen funkar det där. Hur kan man vara säker på att inte någon annan planerar en möhippa samtidigt som man själv gör det? Tänk om man är en sån som har massa vänner och så råkar det bli två eller tre stycken bortrövningar? Fast det förstås, de borde ju komma i kontakt med samma personer så småning om och då löser det sig väl. Men tänk vilken förvirring det skulle kunna bli om ingen visste vem som skulle fixa... men det är ju faktiskt ganska logiskt att det är tärnornas grej. Vilket för mig tillbaka till själva frågan, ska jag ha en möhippa? Don't know, ska jag? Lina? Carre?

Ja hur ska jag göra med det? Vet inte faktiskt. Det känns mest som en amerikank grej som jag egentligen inte riktigt fattar poängen med, men som ändå är lite kul. Så jag vet inte, men det vore nog lite roligt. Det kan ju inte vara alltför svårt heller... Fast just nu så ser det mest ut som att det blir something new, something new, something new and something new :p Det kan iofs vara fint med något blått i buketten, tex en enda blå blomma kan vara lite sött. Får se hur det blir med det där... Några förslag kanske?

Det känns lite som att förbereda sig inför en stor maskerad faktiskt - fast en maskerad där man inte behöver sitta och knyppla ihop allt själv av gamla kuddar och grejer utan faktiskt får köpa nytt och det kan bli sådär bra och fint. Och dyrt... men det får man försöka att inte tänka på eller nåt.

Jag har beställt klänning och skor!
den här drömmen utgick jag ifrån:  det blir något i den stilen, fast lite annorlunda och med någon form av ärm. Inte helt bara axlar i alla fall.  Sen blev det ett par satinskor i samma färg:   Och så beställde jag ett extra par också bara för att de var så snygga och billiga  knallröda satinskor med 7,5 cm klack är de inte bara underbara? när jag nu inte tog den röda klänningen kan jag väl åtminstone få ett par röda skor ;) livsfarligt tänk, jag vet, men jag menar det egentligen inte. jag köpte dem för att jag ville ha dem helt enkelt :p bättre? kanske, kanske inte...

Ring är dock inte beställd, men är inte den här  bara underbar? Vad skriver man i en vigselring? Förutom datum och det där som liksom är givet förstås. Vi har ju redan skrivning i förlovningsringarna, ska man skriva mer i vigselringen? Isåfall blir det ju bara jag som får det eftersom han bara har en ring. Blir inte det lite konstigt?

Jag vill ha en slöja men hur ser en sån ut? Det låter enkelt tills man börjar fundera på allvar...