The Masquerade

Då var premiärjoggen avklarad i år :) första turen ut i friska luften. Fast den är fortfarande lite för frisk för min smak... När de där riktiga hurtisarna (förutom de som är ute och springer året runt, det kan inte vara friskt!) redan har varit ute i ett par månader eller nåt, ja då sitter jag fortfarande inomhus och tycker att det är alldeles för kallt för att jogga. Men jag gillar inte att springa när man blir kall i halsen! Det är obehagligt! Näe fy. Men det var faktiskt inte så farligt idag. Och så var det ju första uterundan med min nya klocka också :) det märks verkligen skillnad när man kan hålla koll på pulsen. Annars är jag en sån som tar ut mig totalt med en gång och allt efter fem minuter är på ren viljestyrka, men inte idag inte. Trots att det var första turen. Kan ju vara så att timmarna på löpbandet märks av förstås, men jag tycker faktiskt att det brukar märkas irriterande lite hur mycket man har svettats inomhus när man väl kommer ut i skogen.

Det roliga är ju att nu när man väl har lyckats sparka ut sig själv en liten stund så känner man sig SÅÅÅ himla hurtig! och duktig! typ "åh vad skönt det är att jogga och var BRA jag är som faktiskt kommer ut och inte bara tänker det, nu ska jag jogga varje dag! jaa det ska jag, en halvtimme före frukost, varje dag!" och så hör man inte ens hur man låter. Ja, jo, tjena... eller hur bruden. Börja med den här månaden, eller varför inte veckan, och se hur många minuter det blir totalt först.

Men det är skönt att träna. Och det är bra de gånger man faktiskt kommer ut. Och man lyckas väldigt sällan med sina stora högtravande föresatser, men halvvägs kanske inte är helt värdelöst i alla fall? Fast någon gång ska jag lära mig att sätta realistiska mål. Är det orealistiskt?