The Masquerade

Tandläkaren ja. Efter en sisådär fyra år har jag börjat inse att man kanske skulle dit någon gång igen kanske... så idag blev det. Det är fånigt det där hur man (jag) bara blir fegare och fegare hela tiden, typ som när jag började lämna blod var nålarna inte ett dugg äckliga men nu kan jag känna ibland att pulsen ökar lite när de plockar fram det där tjocka stiftet och kör in det i armen, och samma med tandläkaren. Fast de kör ju inte in ett stift i armen men ja... och det var väl inte så party förut heller förstås. Med folk som gräver och skrapar i käften på en alltså. Självklart var det hål i alla fall, så det blir till att laga på båda sidor. Hon hade en tid två dagar före bröllopet... nja, sa jag. Låter kanske inte helt jättekul.
Men det var ändå bra också för jag slapp bettskena som hon tyckte att jag skulle ha först, men sen visade det sig att det är en grej som jag gör i alldeles vaket tillstånd så det är bara att sluta med det så får jag nog ha kvar mina framtänder ett tag till. "Bara"... Vad sexigt det vore att ha bettskena och vara nygift. Läckert.

Det närmar sig nu. En och en halv månad kvar ungefär. Var är min klänning? Var är mina skor? Förmodligen på väg, men man kan ju inte låta bli att noja bara en liten aning. Och tänk om hår-och-smink-människan blir jättejättesjuk, vad gör man då? Händer nog inte, men som sagt. Måste noja lite... Blommorna däremot är jag inte ett dugg orolig över ;)