Vitaminer, nya naglar och nyttigt(?) slem
Nu börjar det närma sig... tiden går fortare för varje vecka och en av de detaljer som jag verkligen inte har bestämt är vad jag ska göra med naglarna på själva dagen. Det finns dock fortfarande tid att klura ut, men just nu har jag skaffat mig tre små dependlack i alla fall :) Det chockrosa var förvisso läckert men kanske inte så seriöst, och idag testade jag det ljusare som jag hade tänkt mig skulle vara ett svagt skimrande beige-rosa-aktigt lack men som nu visar sig vara en ljus och kompakt vägg av pärlemor-skimmer. Nej, det blir nog ingen hit på lackhyllan... påminner om ett lack som syrran fick när hon var liten som vi båda älskade då, fast det var mer rosa, någon sorts pastellhistoria med så mycket skimmer att man kände sig som en my little pony eller en barbie eller nåt. Sött, men inte snyggt. Lite skimmer kan det väl vara på något enstaka lack men det här ser bara konstigt ut. Oh well, det passar säkert bättre på tjejerna. Vi får ha manikyr här i helgen ;) Så får jag testa det tredje som kanske också var mer av en kul grej egentligen, ett svagt guldtonat lack. Inte det värsta rymdglittret utan något mer diskret. Får se hur det artar sig...
Av de här rackarna så är jag rätt nyfiken på nummer ett till fyra i raden. Tvåan skulle ha varit alldeles för orange för mig fram till helt nyligen, men jag börjar ompröva min negativa attityd mot den där blandfärgen. Just den här är trots allt mer korall-aktig än säg tredje bakifrån som är helt gräsligt orange. Dessutom får man väldigt snyggt bruna händer av lite korall-aktiga nagelfärger.
En positiv nagelupptäckt som jag har gjort är att de växer som tusan! Jag har alltid haft problem med att om jag bryter en nagel eller två (vilket händer lite då och då eftersom de är ungefär lika tunna som mitt knappt existerande hår) och måste fila ner allihop, så tar det en evighet för dem att växa ut. Nu formligen sprutar det naglar ut fingrarna på mig. Jag är frestad att koppla ihop det med mitt dramatiskt ökade vitaminintag, från att i bästa fall ha käkat en eller ett par en-om-dagen-tabletter så gick jag på min blivandes inrådan över till mivitotal plus som är en flytande vitaminhistoria (kosttillskott är väl mer rätt egentligen för det är massa annat kul också) för dyra pengar som smakar skit i början, men man vänjer sig faktiskt och sen blir det riktigt gott nästan, och innehåller typ en miljon gånger RDI av det mesta.
Förresten så innehåller den psylliumfrö också. Eller nån sorts extrakt av psylliumfrö kanske, jag vet inte. Jag är i alla fall glad att få i mig det uppblandat med massa annat, för jag har inte världens mest positiva erfarenhet av de där rackarna. Någon gång under något av mina hälso-infall fick jag för mig att göra någon sorts "avkok" (vad heter det om man inte kokar då? kanske bara blötläggning, det var det jag gjorde i alla fall) på psylliumfrö. Det är nämligen så att precis som linfrö så inehåller de väldigt mycket fibrer och ger ifrån sig ett supposedly väldigt nyttigt slem när de får ligga i blöt ett tag. Yes, hanna lägger frön i vatten enligt anvisningarna och rör om då och då och mycket riktigt bildas ett geggigt slimigt slem runt vart och ett av fröna så att det blir som en geléig gegga i glaset. Detta ska sedan drickas, antingen som det är eller utspätt. Sagt och gjort, och det var ju bara att svepa för det smakade vidrigt. Verkligen gräsligt. Men hanna var duktig och fick i sig alltihop, och det tog bara några minuter innan jag hade värdens kramp i magen och mådde så illa att jag var tvungen att sitta på badrumsgolvet ett tag eftersom jag var övertygad om att jag skulle kräkas. sen gick det över, men jag vet inte om de var så värst nyttiga i alla fall de där slemfröna. Eller så var det så att jag fiberchockade min stackars mage kanske. Jag testade hur som helst igen några månader senare eftersom "jag kanske bara hade otur förra gången, det kanske inte ens var slemet som jag mådde dåligt av". Det var det. Eller så hade jag precis samma otur igen. Det var andra och sista gången.
