The Masquerade

Det finns människor som lever på att andra ser och uppskattar dem. Det finns de som lever på bekräftelsen från dag till dag, en dag kan göras och förgöras med ett enda ord, en blick, en gest. Alla behöver bekräftelse, bli sedda och uppskattade, men vissa har blivit beroende av det, som man blir beroende av vilken annan beroendeframkallande substans som helst. Det är ett elände att fastna i bekräftelse-träsket, och ett elände att ta sig ur det. Men framför allt kan det leda till att man gör dumma saker. Som den där killen som gör fullkomligt sinnessjuka saker på sin bräda enbart för att bli sedd, att han kan bryta nacken och dö eller bli förlamad är en bisak för han blir beundrad och bekräftad. Han blir sedd och då betyder inte risken någonting. Eller som den där tjejen som uppmuntrar den där killen som flörtar med henne trots att hon inte är ett dugg intresserad av honom, bara av hans uppmärksamhet, väl medveten om och systematiskt ignorerandes det faktum att det när som helst kan gå för långt. Eller som den som har glömt bort att han en gång gjorde det han gör för att det var roligt och inte bara för att vara bäst, eller barnet som hittar på de mest absurda saker, eller bästisen som förlorade sin närmaste vän på grund av ett missförstånd eller en utebliven kommentar, eller hon som slutade äta och tynade bort, eller han som ständigt sökte bekräftelsen men aldrig fick den för att andra bara tyckte att han var jobbig.

Jag har gjort dumma saker för att få bekräftelse. Vissa dummare än andra och en del rätt harmlösa. Sagt kanske när jag borde sagt nej, överdrivit både skildringar och reaktioner, skadat mig fysiskt bara för att visa att jag kan... Jag sysslar inte med sånt längre. I princip. Vi behöver väl olika mycket bekräftelse för att gå runt, men det ska inte leda till att man skadar sig eller riskerar att skada sig, varken fysiskt eller mentalt. Om priset för några uppskattande kommentarer och ett par blickar är en våldtäkt så är det inte värt det. Det finns väl ingen absolut gräns, men man behöver inte riskera halvkroppsförlamning för att ha gått för långt. Nu ska jag ta bilen till Bro och tillbaks för att få sälskap i några timmar när jag ändå sover. För att jag vill det. God natt.