The Masquerade

Jag har tänkt en hel del på pengar och att köpa saker den senaste tiden. Kanske inte mer än vanligt får jag väl erkänna, men ur lite andra synvinklar än enbart "vill ha". Typ. Framför allt en tanke som har slagit rot i mitt förunderliga (no reason) sinne är det här med att köpa grejer som man inte har råd med. Nu och då liksom. Är det någon idag som vill ha en svindyr plasma-TV eller en totalt övervärderad märkes-vad-som-helst till exempel, så finns det lite olika alternativ. Man kan ta ett lån (inte så smart kanske men det kan man), man kan (ofta, lite beroende på varan i fråga) köpa på avbetalning, man kan handla på kredit (smidigt det där, köpa utan att betala! eller hur var det nu?), och... ja det är väl de vanligaste alternativen idag tror jag. Man kan förstås sno grejer också, men det var nu själva köpandet och inte bara införskaffande av saker på valfritt sätt i största allmänhet som hade spökat i min hjärna. Alltså, köpa nu och betala sen. Det är ju det som allt det här går ut på. Och är det inte det som väldigt mycket idag går ut på? Man vill liksom ha, kräver nästan, omedelbar belöning/tillfredställelse.
Men om jag vill ha något så finns det ju faktiskt minst ett alternativ till, som kommer bort mer och mer känns det som. Jag kan spara och lägga undan pengar innan jag köper något. Nu verkar det som att man som regel sparar efteråt. Jag tycker i alla fall att det känns lite märkligt.

-Näe, jag kan inte lägga ut så mycket pengar, jag sparar till en ny plasma-TV...
-Jaha... menne... den du har är väl helt ok? eller?
-Va? Ja! Men alltså det är ju den jag sparar till!

Nej, eller hur? Låter inte riktigt... "normalt" får man ju inte säga, men eftersom jag bara svarar inför Gud och mig själv (kanske lagen möjligen om de skulle komma på mig...) så kan jag säga att det inte känns riktigt riktigt. Enligt mitt sätt att se på saken är det där ett felaktigt beteende.  Det är vad jag tycker. Nu är jag ju inte så ung-och-dum att jag inte fattar att det finns vissa grejer som mer eller mindre kräver lån. Bra eller dåligt; så är det ju. Men till de sakerna hör inte en ny TV, en häftig väska, den senaste mobilen, ett högtalarsystem med guldtrådar, de gör bara inte det. Förut så sparade man innan man köpte något dyrt, nu sparar man efteråt. Förutom att det i mina ögon är konstigt, så är det desutom inte alla som kan hantera den typen av... kan man kalla det ansvar? Frihet? Möjlighet? Jag vill gärna hitta ett mer negativt ord men jag är för hjärntvättad för det. Förstå min poäng istället. Om jag har någon. Men det är jag relativt säker på att jag har.

Just nu är det bara två saker som gäller, äta eller sova. Det mest hälsosamma vora absolut att sova, så i normala fall skulle jag ätit. Men jag ska sova, faktiskt. God natt.