The Masquerade

Jag är lite trött, vi blev väckta av hundarna en stund före tio i morse och det blev väl inte helt tidigt igårkväll heller. Men det fina med att inte ha massa saker som man måste göra är att man kan vila mitt på dagen istället. Det är trevligt. Och dessutom är tio bra mycker bättre än 06:57. Då var det bara att dra träningsbrallorna utanpå sovshortsen från H&M, slänga på sig en munkjacka samt ett par skor och låta sig släpas ut i den överaskande ljumma morgonen. Med någon form av skatbo/påskris/asymmetriskt fluff på huvudet, två spargris-springor till ögon och en skitpigg liten fluffboll i andra änden av kopplet nosandes på precis allt så känndes det ändå inte helt illa. Sen gick vi naturligtvis och la oss igen när vi kom in.

Förutom hundarna består dagarna mycket av mat, vi planerar och lagar allting själva och känner oss ungefär hur duktiga som helst, trots att inget vi gör egentligen är särskilt avancerat. Igår lagade och grillade vi helt egenkomponerade hamburgare som blev lite för goda, min mage är konstant utspänd och jag har en känsla av att det inte kommer att bli bättre. Jag har också blandat min första riktiga irish coffee och fått större förståelse för Carres tjusning av sagda dryck.

Min klänning är klar! Den blåa fina (hoppas jag, jag har inte sett den än) klänningen som ska med till Kungahälla och Visby och förhoppningsvis andra ställen också där det sjungs. Den skickas idag tydligen, men den kommer ju inte hit så jag får se den när jag kommer hem. Då ska jag lägga upp en bild också så jag slipper beskriva hur den ser ut, för det vore ju jobbigt.

Nu börjar jag bli rätt trött, det är väl ingen risk att Daniel vaknar men jag ska nog ändå gå och göra honom sällskap. Vila mitt på dagen är helt klart underskattat. Särskilt när hundarna också gör det. Det kommer säkert någon rapport till härifrån. Kanske lite roligare då, man man vet aldrig...