The Masquerade

Numera syr jag själv, jag blev lite avskräckt av min beställningsklänning (som ska komma upp på bild här snart). Den blev rätt fin, ok den blev fin, undantaget några detaljer som jag inte är helt nöjd med, men tiden! och mitt blodtryck! Så när mantel skulle införskaffas så blev det hembygge, klart på två eller tre dagar, och jättefin. Bild kommer. Därefter bästämde jag att jag hinner med en underklänning också, nästan klar (blir färdig ikväll) och blir också jättefin. Men eftersom jag då har hela en eller två eftermiddagar/kvällar över så blir det en överklänning också (tyg införskaffas efter jobbet idag) har jag bestämt. Utöver detta måste jag (för att jag vill att de ska bli bra och för att jag har sagt att jag ska) hjälpa Daniel med hans byxor.
Jag satt och sydde till halv ett i natt.

Ungefär fem över sju imorse vaknar jag och konstaterar att klockan inte är halv sex som den borde vara, kastar mig ur sängen och är färdig på tio minuter. Kvart-tjugo över sju är jag på väg mot stationen, och jag landar på jobbet kvart över åtta. Tjugo minuter sen till jobbet när jag vaknade en timme och 40 minuter sent, det tycker jag faktiskt är lite imponerande. Och så hade jag lite lunch-sallad kvar i kylen på jobbet, så den fick bli frukost på fikarasten vid tio. Sen lyckades jag klara mig på adrenalinkicken jag fick när jag vaknade nästan hela förmiddagen men nu är jag trött. Fast inte så trött som jag var beredd på.
Det var skönt att få sovmorgon ^^

Gammal dam till mig efter att ha varit hos läkaren till vilken jag fixade en tid åt henne:
"Åh, jag måste få tacka dig! Det var ju världens trevligaste läkare! Jag är alldeles kär!" Vilken söt tant.
Men visst är han trevlig, det har hon ju rätt i.