The Masquerade

Jag tror aldrig att jag har haft så mycket strul med införskaffandet av ett klädesplagg förut. Nu har jag för all del inte måttbeställt någonting förut, men ändå. Strulat har det gjort, och det med besked. Trots detta så känner jag mig nu väldigt glad och förväntansfull, jag är på humör att förlåta allting och bara åka hem och titta i brevlådan. Den borde nämligen vara på väg, om inte till och med framme, vid det här laget. Det senaste jag hörde var att den skulle skickas senast fredag och även om den kom iväg så sent som igår borde den väl komma fram idag. Tror jag. Samtliga tidigare erfarenheter gällande just det här tygstycket säger mig förvisso att allt eventuellt hopp jag känner är falskt och för tidigt och att det helt säkert kommer dyka upp någon ny obskyr liten detalj som förbisetts eller strulat. Men, det skiter jag högaktningsfullt i. Säg att det nu skulle vara något mer krångel, då kan jag väl lika gärna vara glad nu och bli arg sen. Jag vinner ju ingenting på att gå omkring och tjura för säkerhets skull när jag precis lika gärna kan tro på att det ska gå som det ska och tro på att klänningen väntar på mig när jag kommer hem, färdig, perfekt och jättefin. Både kropp och själ och ande mår dåligt av att tjura. Och så blir man sur också. Helt i onödan kanske. Då är det mycket mycket bättre att vara glad helt i onödan. Men jag hoppas att det inte är så. I onödan alltså.