The Masquerade

Det var en gång för länge länge sedan (verkligen, typ hundra år), som jag bestämde mig för att börja ordna med klänning till medeltidsveckan och liknande arrangemang. Jag tänkte att jag skulle vara ute i god tid så att jag inte skulle behöva stressa mot slutet som man alltid gör annars. Jag ville inte heller sy den själv eftersom passformen då inte skulle bli perfekt, så jag började således leta efter någon som kunde sy upp klänningen och även efter tänkbar modell och stil på sagda klänning. Efter ett tag kontaktade jag den mycket duktiga skräddare som hade sytt det krinolinförsedda underverk som jag hyrt till min studentbal, för konsultation och så småning om beställning. Klänningen skulle kosta mellan 5000 och 7000 kronor. Det var förstås mer än jag hade räknat med, men naturligtvis hade jag satt min övre gräns på ca 5000 kronor (egentligen 4000 men med en viss marginal). Eftersom jag redan hade bestämt mig tänkte jag helt enkelt genomföra det vansinniga köpet, men när hon sedan skulle höra av sig till mig angående tygprover och inte gjorde det så började jag sakta komma till sans igen. Inte kan man lägga ut så mycket pengar på en klänning om man inte ska typ gifta sig i den! Och som student också... Nej, istället för att ringa och fråga varför hon inte hörde av sig började jag alltså leta efter ett billigare alternativ.

Efter ytterligare en tid fick jag tag på en människa med en hobbyverksamhet som kunde sy upp den för dryg ett tusen, kanske närmare två. Det var ju avsevärt billigare och verkade mycket lovande. Länge och väl mailade vi fram och tillbaks om hur modellen skulle se ut och efter många om och men fick jag till slut äntligen iväg själva den slutgiltiga beställningen. Bara för att mötas av svaret som beklagade att hon inte kunde ta hand om min beställning på grund av sjukdomsfall inom familjen. Ut och leta igen, den här gången lite smått panikslagen.

Nästa försök blev något mellanting mellan skräddaren och hobbyverksamheten, priset likaså (men bra mycket närmare det nedre alternativet). Eftersom modellen jag ville ha nu var i stort sett helt framarbetad så kunde jag snabbt göra mig förstådd angående vilka ändringar jag ville ha gjorda på den befintliga modellen de hade att erbjuda (det rörde sig i stort sett om att göra 1100-tal till mer åt 1400-tal och byta plats på lite dekorband), och beställningen kunde läggas in rätt så omgående. Skönt, eftersom mina tidsmarginaler bara krympte hela tiden. De hade dock inte det dekorband som jag ville ha så jag fick beställa det från det förra stället, men jag fick en angivelse på hur mycket som behövdes och jag beställde bandet. När det sedan kom hem till mig så skickade jag det vidare till Söderköping där klänningen till slut började sys. Äntligen tänkte jag och andades ut alldeles för tidigt.

Torsdag 19/7 åker jag mot Kungahälla medeltidsdagar och bör då ha min klänning med mig, tiden har alltså krympt till knappt två veckor. Vid det här laget hade jag velat ha min klänning för länge sedan med tanke på hur löjligt lång tid i förväg jag drog igång det här spektaklet. Men det har jag alltså inte. Jag har dessutom ljugit. Min klänning är nämligen inte ett dugg klar som jag tidigare letts till att tro. Eller lite kanske. Efter att jag hade fått beskedet om att klänningen skulle skickas dagen därpå (det vill säga i onsdags) och sett till att pengarna hade kommit fram, så får jag veta att öljettmaskinen är trasig. Det kändes ju som ett bakslag. Men det skulle tydligen inte orsaka särskilt stor fördröjning turligt nog. Två dagar senare får jag veta att det saknas 1,5 meter dekorband. Jag har tydligen fått fel måttuppgift. Hon som syr har dessutom ingen aning om var jag har köpt bandet. Jag svarade i lördags och berättade var jag hade köpt det.

Återstår alltså att hon ska beställa mer band, det ska skickas och komma fram, det ska sys på, klänningen ska skickas och komma fram. Och dessutom provas för allra första gången till råga på allt. Allt detta inom helst en vecka. Vad säger man om det? Jag kan bara hoppas att det inte behöver göras några ändringar... Där har man för att man för en gångs skull är ute i god tid.