Sov du så diskar jag
Jag har en bok som heter så. En tunn pocketbok som jag inte har läst ut. Det är nog den stillsammaste bok jag har läst, det händer inte direkt någonting alls. Jag vet inte om den är bra, den är absolut inte dålig. Jag köpte den nästan bara för titelns skull. Den fångade mig direkt, på ett sånt där fånigt sätt som inte går att beskriva (att något inte går att beskriva tror jag förstås inte på, allt går, men att säga så är också en sorts beskrivning). Den kändes så oskyldig och fin på något märkligt vis. Om man bara ser till orden så skulle den precis lika gärna kunnat tolkas som bitter och sur, men jag tycker att den är väldigt fin, den meningen.
Sov du så diskar jag.
Sån vill jag vara.
Sov du så diskar jag.
Sån vill jag vara.
Kommentarer
Postat av: En sömntuta
Håller med om det låter som en härlig bok.
Låter lite kärleksfullt och omtänksamt :)
Något jag vill göra för en vän. Inte så mycket för att det är min tur utan mest för att just den känsla meningen "Sov du så diskar jag" ger är en jag vill ge min vän.
Känslan av att jag bryr mig väldigt mycket om henne.
Känslan av att hon betyder väldigt mycket för mig.
Känslan av omsorg
Känslan av att vara älskad
*tut tut* ((Sömntutan låter så))
Trackback
