The Masquerade

Jag borde plugga mer, jag borde be oftare, jag borde träna hårdare, jag borde äta nyttigare, jag borde släppa på mitt kontrollbehov, jag måste skaffa lite struktur!

Visst är det så. Är det inte alltid så? Varför gör man inte allt det där då? Mycket är säkert mest för att det känns tråkigt och inte ger omedelbar belöning, men inte allt. Tror jag i alla fall. Det finns, tror jag, två sorters borden. Minst. Ett borde som man egentligen inte vill, men helt enkelt borde, som till exempel att äta nyttigare. Jag tycker verkligen (för det mesta) att pizza är godare än havregrynsgröt och att choklad är tusen gånger roligare än morötter. Jag borde verkligen äta morötter istället för all choklad jag stoppar i mig, men jag vill egentligen inte. Det är en sorts borde. Då har man att välja på att antingen tvinga sig att göra det man borde, eller att jobba på att vilja göra det man borde, eller att bara strunta i det och blunda och springa.

Det andra bordet (haha, bordet...) är när det är något man faktiskt vill, men det går ändå inte. Jag har och har haft några såna borden. Vissa har jag kommit till rätta med, några håller på att ordna sig, och ytterligare en del verkar det aldrig vilja bli någon ordning på. Här kan man känna en rätt stor frustration, när man vill och försöker men ingenting händer. Eller verkligen verkligen vill men inte ens lyckas försöka. Det är klart att det ligger nära till hands att känna sig värdelös då, det är ju som att man verkligen inte kan. Inte ens kan lära sig verkar det som.

Grejen är, tror jag, att acceptera sitt liv så som det ser ut och göra det man faktiskt kan just nu. Det kan vara väldigt lite, ibland kanske man inte kan göra någonting alls. Den som har försökt vet att det inte går (eller i alla fall väldigt dåligt) att tvinga fram något varaktigt eller fungerande ur den här andra sortens borden. Många känner sig dåliga för att de går omkring och vill något som de just nu inte lyckas med, men jag tror att det är helt fel. Jag tror istället att man kan vara glad att man har en längtan efter något bra. Om man har en längtan men inte förmågan att göra den till handling (om det är vad som skulle behövas), så tror jag att man ska vårda den viljan man har och helt enkelt bara hålla den vid liv och fortsätta vilja och längta, så kommer den så småning om att föra oss framåt mot målet. Har du provat att titta på någonting när du är ute och går? Ofta blir det så att man viker av ditåt en aning utan att man är medveten om det (förrän man snubblar över trotoarkanten). Jag tror att vår längtan gör samma sak med riktningen i våra liv. Om vi vill något tillräckligt mycket kommer vi så småning om ha mognat fram till den handling eller det beslut som krävs för att klara av det vi ville.

Det är inte ett dugg värdelöst att vilja vara en bättre människa. Det som är dåligt är att stirra sig blind på att man inte kan. Vårda din längtan, om du inte kan göra något just nu så acceptera det och försök inte tvinga dig till något som får dig att känna dig misslyckad, men fortsätt att vilja (det är ju faktiskt också att göra något). En dag (den kanske ligger närmre än du tror, eller kanske längre bort) så kommer du upptäcka att din längtan har fört dig dit du ville.

Det mesta är enklare än man tror. Du behöver inte kämpa dig blodig, du behöver bara vilja.